Lördagen den 2 juni 2001 kl.12.00 Olles Avskedskonsert
| 1. Johann Sebastian Bach (1685-1750) | * Preludium och fuga G-dur (Peters II:2) |
| 2. Herbert Howells (1892-1983) | * Psalm Prelude II:2 (Meditation över Psalt.139:11-12: Och om jag sade: "Mörker må övertäcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig. Natten skulle lysa som dagen; ja, mörkret skulle vara som ljuset.) |
| 3. César Franck (1822-1890) | * Choral No.2, h-moll |
| 4. Otto Olsson (1879-1964) | * Introduction och Allegro Credo in unum Deum ur Credo Symphoniacum, orgelsymfoni nr.2. (op.50) |
Bachs "Stora G-dur" var det första orgelstycke som fångade mig under min konfirmandtid. Organisten i Breviks kyrka, musikdirektör Uno Änggård (1914-1999) spelade det schwungfullt på de stora högtids-dagarna, och hans spelmansglädje skulle visa sig ha stor inverkan på mitt yrkesval. Heder åt hans minne.
Herbert Howells orgelmusik hörde jag något av i radio på 1960-talet, och den tände mitt intresse för den länge och oförtjänt försummade engelska orgelmusiken, ett intresse som förstärkts under mina resor i England. Dagens engelska bidrag får också uttrycka min stora tacksamhet för den "anglifierade" katedralorgeln i vår kyrka.
César Franck är den ojämförligt störste bland de franska orgelsymfonikerna under 1800-talet. Hans h-moll-koral kan ses som en sammanfattning av västerlandets orgelkonst. Den rymmer allt…
Otto Olssons Credo-symfoni. är den svenska orgelkonstens största monument. Det synes mig logiskt att sluta min sista konsert i Matteus kyrka med att instämma i denna bekännelse:
Credo in unum Deum, Patrem Omnipotentem.