NT 2007-01-24 Norrköping

Ett betydelsefullt ögonkast

Agneta Elgenmark hamnade lite motvilligt i Norrköping på grund av maken Olles arbete som kyrkomusiker. Det var i slutet av 60-talet. Nu 40 år senare stortrivs hon. Foto: Matz Glimhed

Det var mötet med blivande maken som avgjorde Agneta Elgenmarks yrkesval. Yrket blev ingen fullträff. Däremot maken!

• ansiktet

Vem: Agneta Elgenmark
Vad: Fyller 70 år i dag

Det går inte att ta miste. Det där ögonkastet för snart 52 år sedan betyder fortfarande mycket. Det som växlades mellan en ung dam vid namn Agneta och den nybakade studenten Olle. Ett ögonkast som lett till ett livslångt äktenskap.
– Det sa klick direkt, säger Agneta Elgenmark, som i dag fyller 70 år.
Så beskriver hon den sorg hon kände, varje gång hon tvingades ta farväl av fästmannen i Stockholm för att ge sig iväg till Linköping och Folkskoleseminariet.
– Fy för Östergötland, tänkte jag då. Inte kunde jag ana att jag skulle bosätta mig här, tillägger hon med ett skratt.

Dåligt yrkesval
Flytten berodde just på maken Olle, som fick jobb som kyrkomusiker i Matteus församling.
Men det var inte bara Östergötland och de långa, dyra resorna som fick Agneta att känna motstånd under studietiden.
– Jag var egentligen inte alls så tänd på att bli folkskollärare. Och jag blev aldrig någon bra sådan heller, säger hon med självrannsakan.
Men hon hade en tanke som drev henne mot målet och examen.
– När jag gick i folkskolan, i en så kallad B-skola på landet, fanns det en magister som också spelade orgel på söndagarna. Då trodde jag, helt tokigt, att Olle skulle kunna ägna sig helt åt att spela och jag skulle ta hand om lärarjobbet, säger hon.
Så blev det alltså inte. Däremot fick hon sin älskade Olle, när de gifte sig den 9 februari 1958.
- Den dagen firar vi alltid. Vi firar även vår förlovningsdag. I mars är det 50 år sedan. Och den 6 maj firar vi. Det var då vi sågs första gången 1955, säger Agneta.

Tre barn
Att få jobb som nyutexaminerad folkskollärare var ingen lätt match, skulle det visa sig. Agneta fick ta både kortare och längre vikariat i Stockholmsområdet.
När flyttlasset så gick till Norrköping 1968 hade familjen utökats med tre barn.
– Jag tyckte att det kändes förfärligt att flytta. Men tänk så bra det blev! konstaterar Agneta som stortrivs i stan. Ett år senare gav hon sig ut på arbetsmarknaden och fick jobb som invandrarlärare. Jobbet passade henne väl eftersom hon några år tidigare undervisat romer.
Efter sju år kände hon att det var dags att göra något annat. Hon blev tillfrågad om en bibliotekarietjänst på Komvux. Med viss tvekan blev det ett ja. Det ledade till 22 år anställning som avslutades 2001. Då hade hon både hunnit bygga upp ett bibliotek från noll och datorisera det.

– Det blev riktigt fint! utbrister hon.

Nummer ett
Svenska kyrkan har en stor plats i Agneta Elgenmarks liv. Hon ägnar sig med djupt engagemang åt verksamheten där.
– Det har alltid varit nummer ett för mig, säger hon.
Tätt därefter följer fotografering. Hon räds inte det tekniska, så foto och bildbehandling är inget hon bangar för.
Ett mer udda intresse är hennes medlemskap i Nordens Klockevänner.
– Vi klättrar i kyrktorn och tittar på kyrkklockor, ser hur de är gjutna och vilken form de har. Vi är också väldigt intresserade av klockspel, även profana som det i Rådhuset, säger hon.
35 medlemmar, från både Sverige och Danmark delar intresset. Agneta är sekreterare.
Men under de senaste veckorna har hon lagt alla sådana sysslor vid sidan om. Krutet har lagts på 70-årsdagen.
– Den huvudsakliga festen hade vi i lördags. Nu på lördag reser vi till våra små barnbarn i Stockholm och firar där, säger hon.

Inger Ramstedt